Swedish
Detailed Translations for böja from Swedish to Spanish
böja:
-
böja (buga; böja sig)
-
böja (kröka)
-
böja (böja grammatiskt; konjugera; deklinera)
conjugar; hacer recortes; declinar; cascar; flectar la cabeza-
conjugar verb
-
hacer recortes verb
-
declinar verb
-
cascar verb
-
flectar la cabeza verb
-
-
böja
Conjugations for böja:
presens
- böjer
- böjer
- böjer
- böjer
- böjer
- böjer
imperfekt
- böjde
- böjde
- böjde
- böjde
- böjde
- böjde
framtid 1
- kommer att böja
- kommer att böja
- kommer att böja
- kommer att böja
- kommer att böja
- kommer att böja
framtid 2
- skall böja
- skall böja
- skall böja
- skall böja
- skall böja
- skall böja
conditional
- skulle böja
- skulle böja
- skulle böja
- skulle böja
- skulle böja
- skulle böja
perfekt particip
- har böjt
- har böjt
- har böjt
- har böjt
- har böjt
- har böjt
imperfekt particip
- hade böjt
- hade böjt
- hade böjt
- hade böjt
- hade böjt
- hade böjt
blandad
- böj!
- böj!
- böjd
- böjande
1. jag, 2. du/ni, 3. han/hon/den/det, 4. vi, 5. ni, 6. de
-
böja (kurva)
el recodo; la inclinación; la difracción; el codo; la curva; la revuelta; la rotación; la reverencia; el codillo; la curvatura; la modulación; la sinuosidad
Translation Matrix for böja:
Synonyms for "böja":
Wiktionary Translations for böja:
Cross Translation:
From | To | Via |
---|---|---|
• böja | → doblar; curvar | ↔ bend — to cause to shape into a curve |
• böja | → doblarse | ↔ bend — to become curved |
• böja | → arquear | ↔ bow — to become bent |
• böja | → doblar | ↔ bow — to bend a thing |
• böja | → conjugar | ↔ conjugate — to inflect (a verb) for each person |
• böja | → ceder | ↔ fold — give way on a point or in an argument |
• böja | → girar; torcer a | ↔ abbiegen — (transitiv) die Form eines Gegenstandes bogenartig verändern |
• böja | → doblegar | ↔ beugen — (transitiv) biegen, krümmen |
• böja | → someterse | ↔ beugen — reflexiv: sich unterwerfen |
• böja | → curvar | ↔ biegen — (transitiv): einen Gegenstand so verformen, dass sich die Krümmung des Gegenstands ändern |
• böja | → conjugar | ↔ conjuguer — (grammaire, fr) modifier dans un ordre convenir la racine d’un verbe d’après les voix, les modes, les temps et les personnes. |